I april förra året skrev jag ett inlägg som heter: ”Motverka din diabetes typ 2 enkelt” i vilket tio enkla råd gavs:
1. Skär ner på kolhydrater
2. Träna, träna, träna
3. Sky transfettsyror som pesten
4. Konsumera bra mättat fett
5. Se till att få ordentligt med omega-3 från animaliska källor
6. Sov åtta timmar varje natt
7. Optimera ditt intag av D-vitamin
8. Undvik brist på vitaminer och mineraler
9. Ha koll på dina glukos- och insulinnivåer
10. Bearbeta stress och oförlöst sorg
I inlägget gavs även en kort förklaring till varje råd. I april i år fick jag en kommentar av en läkare vid Sahlgrenska. Han skrev:
”Så ni menar alltså att en erkänd lågkaloridiet mot diabetes typ 2 baserad på flera års studier skulle vara fuff och bågens, och att den egentliga boten ligger i att bearbeta oförlöst sorg och sova? Sluta sprida skitsnack!!!!”
Min första tanke var att detta måste jag skriva ett inlägg om, vilket jag alltså tänker göra nu. Låt oss börja med att se på lågkaloridiet som han anser vara en god strategi vid diabetes.
Diabetes typ 2 och lågkaloridiet
Varför tog jag inte med detta råd? Fungerar inte lågkaloridiet? Jo, lågkaloridiet fungerar mot diabetes typ 2 och i diabetesforskningstidskriften Diabetologia publicerades en studie som visar hur en lågkaloridiet kan reducera diabetes typ 2. Elva personer med diabetes typ 2 åt en extrem låg-kaloridiet (600 kcal/dag). De fick tre sacketter av en viktnedgångsprodukt som kallas Optifast vilket alltså är ett måltidsersättningspulver samt fick äta icke stärkelserika kolhydrater som sallad, lök och paprika. Efter åtta veckor hade de förlorat 15,3 kg vilket motsvarade ungefär 15 % av deras vikt. Deras triglyceridvärden och blodglukosnivåer blev normala. Toppen! Vad bra, eller?
Om man slutar läsa nu verkar det som om man har funnit ett botemedel mot diabetes typ 2. Om man fortsätter att gräva lite får man dock reda på att tre månader efter studien avlutades hade mycket av den vikt studieobjekten förlorat kommit tillbaka, flera hade dessutom fått ”återfall” av diabetes typ 2 och jag är övertygad om att personerna varken hade tillräcklig energi eller upplevde sig som särskilt friska och välmående under svältperioden. Det finns en annan svältstudie (egentligen halvsvält), Minnesota Starvation Experiment, som visar att svältdieter aldrig kommer att leda till något positivt. Minnesota Starvation Experiment genomfördes i mitten av 1940-talet. Forskarna lät 36 friska män äta cirka 1800 kcal/dag samt gå 5 km per dag under sex månader. Förutom att deltagarna blev sjukligt smala konstaterades att svältdieten resulterade i depression, svår emotionell stress och hysteri. Sexualdriften reducerades radikalt och deltagarna isolerade sig socialt. Deltagarna visade även brist på koncentrationsförmåga, förståelse och kognitiv förmåga. Vidare gick basalmetabolismen ner. Några faktorer att tänka på när det gäller lågkaloridieter:
- Lågkaloridieter kommer aldrig att fungera på (lång) sikt oavsett om det är diabetes typ 2 eller övervikt man försöker behandla. Anledning: 1. Det är få människor som har disciplinen att äta lågkaloridiet över tid. 2. Det är en stressituation för kroppen att få för lite kalorier.
- Lågkaloridieter ökar produktionen av stresshormonet kortisol vilket ökar produktionen av en signalsubstans kallad neuropeptid Y samt ökar produktionen av hormonet Kortikotropinfrisättande hormon. Både neuropeptid Y och kortikotropinfrisättande hormon ökar aptiten. Det blir så att säga motsägande signaler som individen måste kämpa mot och över tid kommer alltid självbevarelsedriften att vinna, det vill säga individen kommer att äta och tyvärr finns det risk att man ”äter igen” det man har förlorat. Det kallas jojo-bantning och det är inte bra varken för vikt- eller diabetessjukdomar.
Jag är mycket skeptisk till de långsiktiga vinsterna med lågkaloridieter mest för att individen inte orkar följa lågkaloridieter över tid och de negativa effekter som uppstår vid ett misslyckande, både när det gäller självkänslan och vad som händer i kroppen. Jag tror att alla känner någon som har försökt att följa en lågkaloridiet och jag tror att alla har sett de misslyckanden som skett över tiden. Visst klarar de flesta att följa en lågkaloridiet några månader men jag är tveksam till att många klarar det en längre tid. Fungerande dieter som ska reversera diabetes typ 2 behöver andra metoder än just lågkalori för att fungera på sikt. Nu vet jag i och för sig inte vad läkaren från Sahlgrenska syftade på när han skriver ”erkänd lågkaloridiet”. Jag vill inte använda orden ”fuff och bågens” som läkaren gör men jag tror som sagt inte att lågkaloridieter har goda långsiktiga vinster när det gäller varken diabetes eller övervikt .
Bearbeta stress och oförlöst sorg
Det låter som mumbojumbo att man ska bearbeta stress och oförlöst sorg vid diabetes typ 2. Det tycker i alla fall läkaren från Sahlgrenska. Varför skrev jag det?
Negativ emotionell stress, oavsett om den kommer från ett arbete som man inte trivs med, en hemmasituation som inte är bra eller obearbetade sorger, leder till ett biokemiskt svar i kroppen. Vad händer? Jo, stresshormonerna noradrenalin, adrenalin (kort sikt) och med tiden även kortisol ökar vid stress och som ett svar på det:
- Frigörs fria fettsyror till blodet
- Levern tömmer sina glykogendepåer för att tillhandahålla musklerna med energi, dvs blodsockernivåer ökar
- Levern skapar mer glukos via glukoneogenesis, dvs blodsockernivåer ökar.
Om stressen inte motsvaras av att blodglukosen förbrukas eller används kommer individen att få förhöjt blodsocker vilket är första steget mot diabetes typ 2. Fett allokeras till buken, så kallat visceralt fett, vilket kan leda till svår fetma. Vidare kan den ökade kortisolproduktionen öka blodtrycket och ge förhöjda triglycerider i blodet. Individer med hög kvot av midja till höft som ses vid fetma har ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar och diabetes typ 2. Det finns studier som visar att personer med ökat kortisolpåslag väljer att konsumera mer socker och fett. Det finns även flertalet stora studier som bekräftar sambandet mellan emotionell hälsa som stress, depression och ångest med diabetes som vi ska se nedan.
En av de större studierna kring depression och diabetes publicerades år 2006 i den stora diabetesforskningstidskriften Diabetologia (som nämnts ovan). Mirjam Knol, assisterande professor i Epidemiologi vid University Medical Center, Utrecht, Nederländerna med kollegor visade att vuxna individer med depression löper 37 % ökad risk att utveckla diabetes typ 2 i jämförelse med icke-deprimerade. Två år senare publicerade Briana Mezuk, även hon assisterande professor i Epidemiologi fast vid University of Michigan, USA, en studie tillsammans med kollegor i tidskriften Diabetes Care där de fastslog att depression är associerat med en 60 % ökad risk att utveckla diabetes typ 2 i jämförelse med icke-deprimerade i kontrollgruppen.
Även Mooy med forskarkollegor från Vrije Universitetet i Amsterdam, Nederländerna visade i en studie att kronisk stress är associerat med diabetes typ 2 och att personer som utsätts för kronisk stress har 60 % större risk att utveckla diabetes i jämförelse med personer som inte upplevt kronisk stress. American Diabetes Association skriver att ”Stress kan påverka diabetes genom att stress påverkar hormoner som direkt kan påverka blodsocker”.
Forskaren Richard Surwit, vice chef vid enheten för psykiatriska och beteendevetenskaper vid Duke University Medical Center samt dessutom författare till boken: The Mind Body Diabetes Revolution, säger: ”Stress spelar en mer direkt roll i kontrollen av blodsockerhalten än den gör i någon annan sjukdom.” Läkaren David Sledge, som är medicinsk chef vid diabetesenheten vid The Ochsner Clinic Foundation in Baton Rouge, Los Angeles, USA säger att för diabetespatienter är ”Bland det viktigaste att lära sig hur det känns när stresshormonerna stegras.” Paula Butler som är chef för endokrinologin (den medicinska disciplin som intresserar sig för hormoner) samt för diabetesprogrammet vid Mt. Sinai hospital in Chicago säger att ”De flesta [diabetes]patienter kan enkelt veta om deras blodsocker stiger genom att de vet hur mycket stress de befinner sig i.”
År 2009 publicerade Erik Renström, professor i experimentell endokrinologi på Lunds Universitets Diabetescenter en studie där man i studieintroduktionen skrev: ” Kopplingen stress och diabetes förklarad – forskningsgenombrott i Science… I en akut stressituation, när du ska fly eller fäkta, är låga blodsockervärden en nackdel, höga däremot ger dig en säkerhetsmarginal. Men dagens stress är ofta inte sådan och den går inte att springa eller slå sig fri från. Därför ökar modern stress diabetesrisken.”
Forskare från Duke University Medical Center i USA publicerade en studie i tidskriften Diabetes Care som visar hur stresshantering minskade långtidsblodsockret HbA(1c), så kallat glykerat hemoglobin vilket alltså visar glukosvärdet på lång sikt.
Det finns även en studie som publicerades redan år 1991 i Behavioral Medicine där Dr. David C. McClelland, Ph.D vid Yale University, och två kollegor visade att diabetespatienter som hade upplevt en närståendes död och sedan påmindes om den tragiska händelsen hade högre kortisolvärden i blodplasma men även ett större antal T-hjälparceller (vita blodkroppar som är del av det adaptiva immunförsvaret) som antas kunna öka autoimmuna attacker på insulinproducerande betaceller i bukspottkörteln. Inga av dessa resultat kunde ses i kontrollgruppen.
Det finns även en studie som publicerades redan år 1998 som visar att personer som förlorar en förälder under barndomen och som har svåra familjerelationer har ökad risk för långsiktiga ökningar i blodtryck men framförallt förändrad kortisolproduktion som ett svar på stress. Stresshormonet kortisol och diabetes är sammankopplat.
Det mesta ovan handlar om stress och oförlöst eller obearbetad sorg har normalt endast setts som ett psykologiskt fenomen men det är idag mycket tydligt och det finns empiriska bevis på att det finns ett fysiologiskt svar på sorg, det vill säga en biokemisk reaktion som påverkar hälsan negativt. I maj publicerades en liten studie som visar att kvinnor som bär på ”mer komplicerad” sorg har en förändrad kortisolproduktionskurva i jämförelse med kvinnor som bär på ”mindre komplicerad” sorg. Rädsla, ilska och sorg påverkar det sympatiska nervsystemet för övrigt.
Med andra ord, i min värld och även i dessa framstående forskare på området som nämns ovan, är det solklart att stress och obearbetad sorg har en koppling till diabetes typ 2. Det är inte mumbojumbo utan ren och skär biokemi.
God sömn och diabetes typ 2
Sveriges radio Vetenskap & Miljö skrev i april i år: ” Rubbad sömn kan leda till diabetes”…Tidigare forskning visar på ett samband mellan sömnbrist och fetma. Men den här studien visar lite mer om vad som händer i kroppen när vi sover. En grupp friska personer fick under fem veckor leva med mindre sömn och rubbad dygnsrytm. De sov bara fem och en halv timme per natt och i stället för vårt normala 24-timmarsdygn levde de i en 28-timmarscykel. Tanken med det var att simulera en skiftarbetares dygnsrytm. Studien gav två tydliga resultat. Det ena var att ämnesomsättningen gick ner och det andra var att insulinproduktionen minskade vilket gjorde att blodsockerhalten ökade kraftigt. I vissa fall så pass mycket att det gick att jämföra med ett förstadium till diabetes typ 2.”
Så sent som i maj i år publicerades en studie i The Scientific World Journal där man menar att reducerade melatoninnivåer observeras i sjukdomar som ” demens, vissa humörstörningar, svår smärta, cancer och diabetes typ 2.” Hormonet melatonin utsöndras under natten och dysfunktion i melatoninproduktionen beror bland annat på störningar i dygnsrytmen. Med andra ord om man inte sover bra och framförallt inte sover under natten kan det alltså leda till melatoninstörningar vilket i sin tur ökar risken för diabetes men även för många andra svåra sjukdomar.
I tidskriften NeuroMolecular Medicine publicerades en studie i april i år där man i sammanfattningens inledning skriver att ”Sömnstörning är en bidragande faktor för flera sjukdomar, inklusive högt blodtryck, diabetes, fetma, depression och stroke. På molekylär nivå leder [sömnstörningar] till cellulär stress, inflammation och ett nedsatt immunförsvar.” Den här studien genomfördes vid Center for Sömn och dygnsrytmsneurobiologi vid Perelman School of Medicine, University of Pennsylvania i USA.
Man bör även komma ihåg att personer som har diabetes typ 2 rent generellt har fler oregelbundenheter i sin sömn-vaken-cykel och som studierna ovan visar är detta inte bra för hälsan eller diabetes typ 2.
Slutord
Tror jag att verkligen att läkaren från Sahlgrenska är läkare på riktigt trots den pseudonym han använde när han mailade? Ja, tyvärr tror jag det. Han representerar den typ av läkare som jag allra helst vill slippa i sjukvården: det vill säga en läkare som säkerligen kan medicinerna på sina fem fingrar och som kan standardprotokollen men som tyvärr samtidigt saknar insikt i vikten av att adressera sjukdomar på flera olika plan och som saknar förståelsen för hur man ser människan och hennes läkning ur ett helhetsperspektiv där man bör titta på grundläggande faktorerna för läkning tillsammans med en medicinsk behandling. Läkaren från Sahlgrenska låter tyvärr som en person som kan allt om sjukdom men väldigt lite om hälsa och läkning. De grundläggande parametrarna för hälsa är följande enligt mig:
Fysisk hälsa
– Kost och näring
– Träning och kroppsrörelse
– Sömn, återhämtning och dygnsrytm
– Exponering för solljus
Mental, emotionell & andlig hälsa
– Stresshantering
– Glädje samt bearbetning av sorg
– Syfte med livet samt trossystem, etik och moral
– Relationer
En del av ovanstående är inte läkarens område men att avfärda detta som icke-relevanta parametrar för läkning anser jag vara ignorant och det visar på avsaknad av förståelse för vad läkning handlar om. Kan det vara så att läkaren från Sahlgrenska med sin kommentar…
”Så ni menar alltså att en erkänd lågkaloridiet mot diabetes typ 2 baserad på flera års studier skulle vara fuff och bågens, och att den egentliga boten ligger i att bearbeta oförlöst sorg och sova? Sluta sprida skitsnack!!!!”
…har missat något? Ja, det tror jag att han har. Jag tror helt enkelt att han har missat hur människokroppen fungerar. Det pågår ett intrikat samspel mellan kroppens alla organ och har man inte förstått att fysiologisk hälsa och mental hälsa fungerar i samexistens där den ena påverkar den andra, bör man sätta sig i skolbänken igen eller uppdatera sig på den forskning som faktiskt finns på området. God sömn är A och O för alla sjukdomar inklusive diabetes eftersom god sömn har ett biokemist svar i kroppen som handlar om kortisol, melatonin och immunförsvaret. Att bearbeta sorg handlar om att hantera ett biokemist svar i kroppen: stresshormoner. Lågkaloridiet fungerar visserligen mot diabetes på kort sikt och kanske på lång sikt för ett litet fåtal men det finns betydligt skonsammare och mer långsiktiga metoder där biokemi och de olika typer av hormonsvar som olika makronutrienter ger troligtvis är mer välfungerande. Till läkaren från Sahlgrenskas försvar vill jag säga att ingen givetvis bör överskrida sitt kaloribehov och att en högkaloridiet givetvis inte är bra vid diabetes typ 2.
Jag hoppas att det ”skitsnack” jag har spridit kan hjälpa någon med diabetes typ 2 på vägen. Kommer ”bearbeta oförlöst sorg och sova” göra att du plötsligt reverserar din diabetes typ 2? Nej, men tillsammans med de åtta övriga råden är jag helt övertygad om att du slipper den sjukdomen för alltid utan att behöva säga följande som en av patienterna i den nämnda lågkalordiabetesstudien sade:
”Det var mycket tufft. Jag var hungrig hela tiden. Det var en svältdiet och mat var det enda jag tänkte på hela tiden.” – Gordon Parmley
PS. Jag vill påpeka att det som tur är finns många läkare som är mycket bra på sitt område och som ser till hela människan. Jag vet att Dr. Andreas Eenfeldt som driver www.kostdoktorn.se har goda resultat med sin LCHF-behandling vid diabetes. Om jag får gissa, har Dr. Eenfeldt troligtvis fler lyckade diabetesbehandlingar än vad det konventionella vårdprogrammet vid diabetes kan uppvisa. N.B. Jag rekommenderar inte en bacon-LCHF-diet utan en stenålderskostdiet med mycket naturligt mättat fett och mindre kolhydrater för den som lider av diabetes.
PS2. Jag har ju skrivit om vikten av hormonet leptin vid övervikt men det är inte bara vid övervikt som leptin är fundamentalt: Friedman, som år 1994 upptäckte Leptin säger: ”Det är mycket tydligt att leptin kan förbättra diabetes. Dess användning begränsas inte bara till fetmapatienter.” Bästa sättet att få leptin att fungera är att följa leptinföreskrifter:
- Aldrig äta något efter middagsmålet
- Äta tre mål per dag men inga snacks mellan måltiderna
- Äta lagom stora måltider
- Äta frukost som innehåller protein
- Reducera dina kolhydrater (undvik sädesslag helt och hållet)
PS3. Det finns inga negativa bieffekter av att bearbeta gammal sorg, hantera stress och sova bra men jag har aldrig sagt att “den egentliga boten ligger i att bearbeta oförlöst sorg och sova” för att motverka diabetes typ 2.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10997615
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22416877
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16520921
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12466357
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11851863
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10868831
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11070333
http://www.diabetes.org/living-with-diabetes/complications/stress.html
http://diabetes.webmd.com/features/stress-diabetes
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21925795
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14669704
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14669704
http://diabetesportalen.se/arkiv-foer-nyheter/kopplingen-stress-och-diabetes-foerklarad-forskningsgenombrott-i-science/
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22551206
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11772897
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1827998
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5078055
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22629173
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22527792
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9847038
http://www.hhmi.org/bulletin/mar2003/leptin/leptin2.html
Leave a Reply