”Apor äter ju inget fett men massor av växter och fiber och de är våra närmaste släktingar. Borde inte vi människor också äta mindre fett men massor av växter och fiber då?” Låt oss se närmare på frågan och dess svar.
Kostfiber eller fiber är alltid kolhydrater med ett undantag: lignin. Fiber tillhör kolhydratgruppen polysackarider, det vill säga kedjor av många sammansatta monosackarider. Exempel på fiber är cellulosa, hemicellulosa och pektin. Gorillor men även alla andra ryggradsdjur, saknar enzymer för att bryta ner de så kallade betabindningarna mellan monosackaridmolekylerna i fiber. Stärkelse, som också består av polysackarider, har däremot alfabindningar mellan sina monosackarider. Alfabindningar kan vi bryta ner med enzymer som vi producerar. Amylas är ett stärkelsenedbrytande enzym exempelvis.
År 1997 publicerade en forskargrupp en artikel i Journal of Nutrition. Studien handlade om dieten hos den Västliga Låglandsgorillan (gorilla framöver) som tillhör familjen människoapor bland primaterna, en ordning till vilken människan tillhör. Gorillan äter i huvudsak blad från cirka 200 olika växtarter med lågt fettinnehåll, en del digererbara kolhydrater och mycket fiber (I snitt innehåller de växtdelar gorillor äter cirka 74 gram fiber per 100 gram växtdel vilket är oerhört mycket.). De äter även protein från växter, insekter och små reptiler. Kalorifördelning för gorillor är ungefär:
- Fett: 5,9 %
- Digererbara kolhydrater: 37,1
- Protein: 57 %
Om man ser till ovanstående makronutrientfördelning kan man förledas att tro att gorillor lever på mycket protein och lite fett. Så är dock inte fallet. Gorillor men även kor, får, getter och andra djur vars diet är rik på växtdelar, har enorma mängder bakterier i sin matsmältningskanal som kan bryta ner fiberinnehållet i maten. Nedbrytningen sker genom en anaerobisk fermentation, det vill säga fermentation utan syre, vilket skapar korta fettsyror (SCFA – Short Chain Fatty Acids), i huvudsak ättiksyra, propionsyra och smörsyra. Dessa korta fettsyror tas upp av tjocktarmen och omvandlas till energi.
Digererbara kolhydrater ger som bekant 4 kcal/g. Om ett gram fiber skulle tas upp och brytas ner med 100 procents effektivitet skulle den ge cirka 3 kcal/g. Emellertid är nedbrytningen av fiber inte helt effektiv vilket gör att man räknar cirka 1,5-2 kcal/g fiber. Fiber tas inte med i kaloriberäkningar eftersom vi, som sagt, saknar enzymer för att bryta ner dem. Att vi utesluter fiber från kaloriberäkningar blir missvisande för de djur som i stor utsträckning fermenterar fiber till korta fettsyror för energi, ex gorillor. Eftersom gorillans kost till mycket stor del består av fiber blir kalorifördelning annorlunda när man tar hänsyn till att gorillor kan tillgodogöra sig SCFA via kostfiber:
- Fett: 59,8 %
- Digererbara kolhydrater: 15,8
- Protein: 24,3 %
Nu blir det tydligt att gorillan får den mesta av sin energi från fettsyror. Det samma gäller andra växtätande djur som exempelvis kor, får, getter, kaniner och hästar. Matsmältningskanalens struktur och innehåll är helt avgörande för hur olika djur hanterar olika makronutrienter och hur dessa tas upp. Hos människan är det i tunntarmen som de huvudsakliga näringsämnena tas upp och människans tunntarm utgör cirka 50 % av den totala matsmältningskanalen. Blindtarmen och tjocktarmen hos en människa utgör cirka 20 %. Gorillan har samma struktur på matsmältningskanalen (dvs mage först och tarmar sedan) som människan men med en fördelning mellan tunntarm och tjocktarm som är precis motsatt människans. Gorillan har en betydligt kortare tunntarm, cirka 25 %, än människan. Blindtarmen och tjocktarmen hos gorillan utgör däremot mer än 50 % av den totala matsmältningskanalen. Anledningen till det är att gorillan har specialiserat sig på en föda baserad på mycket växtfiber. Gorillan har enorma mängder bakterier i både blindtarm och tjocktarm och behöver därför en stor mage (För att kunna få plats med sina stora tjocktarm och blindtarm i vilka jäsningsprocesser pågår ständigt). Även om vi människor har många tarmbakterier går det inte att jämföra med gorillor eller andra växtätande djur. Människans fysiologi är helt enkelt inte gjord för att tillgodogöra sig energi från korta fettsyror via fermentation av fiber. Vi är inte rena växtätare.
Eftersom alla ryggradsdjur saknar enzymer för att bryta ner fiber kommer dessa alltid att brytas ner via bakteriella fermenteringsprocesser. Det är det enda sättet att bryta ner fiber. Det gäller oavsett om det sker som hos gorillor, hästar, grisar och kaniner via en matsmältningskanal som ur ett processperspektiv liknar människans eller om det sker hos idisslande djur som ko, får, get, hjort som har fler magar (vars innehåll också är mycket bakterierikt). Korta fettsyror utgör mer än 70 % av en idisslares energi för övrigt. Köttätande djur har ingen förmåga att omvandla fiber till korta fettsyror eftersom de saknar den omfattande bakteriefloran i tjocktarmen. De får istället sitt fett genom att äta gräsätande djur och de flesta rovdjur väljer per automatik feta delar av ett byte. Fett är livsviktigt.
Vi människor är också djur och vi har egentligen en diet som är mer eller mindre lämplig för oss, precis som gorillan eller vargen har. Visst kan man argumentera för att olika människor bör följa olika typer av dieter men det är svårt att argumentera för att en del människor bör äta endast vegetariskt och en del bör äta endast kött. Människans fysiologi skiljer sig inte åt på det sättet mellan olika individer. Det är inte så att vissa individer har en blind- och tjocktarm vars storlek och innehåll liknar gorillans medan andra har en matsmältningskanal som liknar en vargs. Det är gradskillnader och inte artskillnader det handlar om. Det är lätt att se att vi inte har den förmåga som gorillor har att hantera cellulosa. Vi är inte idisslare och vi har inte den enorma mängd bakterier som krävs för att bryta ner cellulosa (Visst, vi har fler bakterier än vad vi har celler i vår kropp men fortfarande inte i den magnitud som en gorilla eller en ko har och dessa bakterier har tyvärr inte den effektiva fermenteringsförmåga som för växtätande djur). Vi är inte heller rena köttätare. Vi är omnivorer, dvs vi mår generellt bra av en kött- och växtbaserad föda där fett som sagt ingår som en livsviktig makronutrient…rätt fett dvs.
Alla djur får mesta delen av sin energi via fett oavsett om det är en gorilla eller en ko. Deras blod nås av betydligt mindre kolhydrater än vad man kan tro vid en första analys av deras stapelföda. Vi människor mår också bäst av mer fett och mindre kolhydrater rent generellt. När det gäller kvoter för olika makronutrienter är det däremot inte riktigt lika för alla människor. Jag ska jag skriva om det framöver.
PS. Har du tänkt på att det finns 0 % överviktiga djur i naturen medan Sverige har drygt 40 % överviktiga män och drygt 25 % överviktiga kvinnor. Det är inte fettet som är boven i dramat…
Sedan jag skrev detta inlägg fick jag en kommentar av Per Wikholm som skrivit om detta ämne också. Jag hade inte läst hans inlägg då men har gjort det nu. Jag rekommenderar varmt att läsa det. http://www.lchf.com/?p=171 Det är både trevligt och roligt skrivet och dessutom lärorikt.
Leave a Reply