Undvik sojaprodukter, de är inte nyttiga. Lite fermenterad soja (sojasås, tempeh, natto, miso, tamari) då och då gör ingen skada men soja bör generellt undvikas i en hälsosam kost. Läs mer om varför du bör undvika soja i mitt inlägg om soja här. Nedan listar jag annars myter om soja som Weston A Price foundation har sammanställt:
Myt: Soja har använts i tusentals år.
Soja användes först som mat i den sena Choudynastin (1134-246 f.Kr), och då som fermenterade sojabönor i formen tempeh, natto och tamari
Myt: I Asien konsumeras stora mängder soja.
Den genomsnittliga sojakonsumtionen i Japan och Kina är 10 gram per dag (2 tsk) och person. Soja används normalt som krydda och inte som en proteinersättning i Asien.
Myt: Moderna sojaprodukter har samma effekt som fermenterad soja.
De flesta moderna sojaprodukter är inte fermenterade och innehåller därmed många kroppsfrämmande gifter som neutraliseras vid fermenteringsprocessen. Dessutom är moderna sojaprodukter starkt processade vilket denaturerar proteinerna och ökar carcinogena ämnen.
Myt: Soja innehåller en komplett proteinprofil.
Som alla baljväxter har soja alldeles för låga nivåer av de svavelrika aminosyrorna Metionin samt Cystein vilka alltså blir så kallade begränsande aminosyror*. Dessutom skadar moderna tillverkningsprocesser den känsliga aminosyran Lysin.
Myt: Fermenterad soja kan ge vitamin B12 den som håller en vegetarisk kosthållning.
De ämnen som liknar vitamin B12 i soja kan kroppen inte tillgodogöra sig; intag av sojaprodukter kan däremot göra att kroppen behöver mer vitamin B12.
Myt: Modersmjölksersättning eller välling som innehåller soja är säker för barn.
Soja innehåller trypsininhibitorer (trypsin är ett proteinspjälkande hormon) som förhindrar proteinspjälkning och påverkar bukspottkörtelns funktion. Djurtester visar att dieter med höga nivåer av trypsininhibitorer leder till hämmad tillväxt samt sjukdomar i bukspottkörteln. Soja ökar kroppens behov av D-vitamin vilket behövs för starka ben och normal tillväxt. Fytinsyran i soja hämmar upptaget av mineralerna järn och zink vilka krävs för hjärnans och nervsystemets utveckling samt för den allmänna hälsan. Soja saknar även kolesterol som även det behövs för hjärnans och nervsystemets utveckling. Stora doser av de fytoöstrogener som finns i soja antas påskynda prematur sexuell utveckling hos flickor och hämmad sexuell utveckling hos pojkar.
Myt: Soja kan förhindra osteoporos (benskörhet).
Soja kan leda till brister på kalcium och D-vitamin vilka båda behövs för starka ben. Kalcium från köttbensbuljong och D-vitamin från skaldjur, ister och organdelar från djur i kosten förhindrar osteoporos i Asiatiska länder, inte soja.
Myt: Moderna sojaprodukter skyddar mot många typer av cancer. Storbritannien publicerade en rapport som visar att det finns små bevis för att soja skulle skydda om bröstcancer eller andra cancerformer. Det finns rapporter som tyder på det motsatta.
Myt: Soja skyddar mot hjärtsjukdomar.
Vissa personer reducerar kolesterol vid sojakonsumtion men det finns inga bevis för att lågt kolesterol skulle förhindra hjärtsjukdom.
Myt: Sojaöstrogener (isoflavoner) är bra för dig.
Isoflavoner är fytoendokrina hämmare. De kan förhindra ägglossning och stimulera cancertillväxt. Så lite som 30 gram (4 matskedar) soja per dag kan resultera i hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln, varvid för lite tyroideahormoner produceras) med symptom som slöhet, förstoppning, viktökning och trötthet som följd.
Myt: Soja är säkert och hälsosamt för kvinnor att använda efter klimakteriet.
Soja kan stimulera tillväxten av östrogenberoende tumörer och även orsaka sköldkörtelbesvär. Låg sköldkörtelfunktion (hypotyreos) är förknippat med besvär i klimakteriet.
Myt: Fytoöstrogener i soja kan förbättra mental kapacitet.
En nyligen publicerad studie visar att kvinnor med de högsta östrogennivåerna i blodet har lägst kognitiv funktion. Bland Japan-Amerikaner är tofu-konsumtion under medelåldern förknippat med Alzheimers senare i livet.
Myt: Isoflavoner och sojaproteinisolat har GRAS (Generally Recognized as Safe – Vanligtvis ansett som säkert) status.
Archer Daniels Midland, ett av världens största företaget som producerar sojaisoflavoner drog tillbaka sin ansökan om GRAS till USA:s livsmedelsverk efter enorma protester från flertalet forskare. USA:s livsmedelsverk har aldrig godkänt sojaproteinisolat som GRAS eftersom de är bekymrade över gifter och carcinogena ämnen i soja.
Myt: Soja påverkar sexlivet positivt.
Flera djurstudier visar att soja kan leda till sterilitet. Sojakonsumtion ökar hårtillväxt hos medelsålders män vilket indikerar reducerade testosteronnivåer. Det finns anekdoter om hur japanska kvinnor ger sina män tofu om de vill minska männens sexlust.
Myt: Soja är bra för miljön.
Många sojabönor är genetiska hybrider som besprutas kraftigt. Dessutom är soja monokulturer som förstör stora landarealer** (Köp därför aldrig kött som vuxit upp på soja eller andra monogrödor. Vanligt naturbeteskött eller KRAV-kött växer upp på soja och/eller andra monogrödor. Köp gräsuppfött kött som är KRAV. Se mer här)
Myt: Soja är bra för tredje världen.
I tredje världen har soja utkonkurrerat lokala och traditionella grödor och mervärdet tillfaller multinationella agrikulturella företag, inte de lokala odlarna.
Är alla myter falska och alla sanningar sanna? Det är svårt att säga men jag anser att soja och baljväxter (bönor) inte är bra livsmedel även om de kan ta kväve från luften och omvandla det tillsammans med andra ämnen till växtprotein. De innehåller tveklöst antinäringsämnen som fytiner och trypsininhibitorer. Lite fermenterad soja eller andra baljväxter, korrekt preparerade (blötläggning och långsam kokning bland annat) någon gång per månad kommer inte att förstöra hälsan men gör det inte till en vana och om du är rädd om miljön är närproducerat gräsuppfött kött betydligt bättre som protein än alla olika typer av monokulturer som odlas världen över.**
* Ett fullvärdigt protein innehåller alla essentiella aminosyror (aminosyror som kroppen inte kan tillverka själv utan måste tillföras extern via kosten):
- Fenylalanin
- Isoleucin
- Leucin
- Lysin
- Metionin
- Treonin
- Tryptofan
- Valin
- (Histidin för barn – finns dock forskning som säger att även den är essentiell för vuxna)
Det finns egentligen olika grader gällande aminosyror: essentiella, semi-essentiella, förstadier till de semi-essentiella samt icke-essentiella. Traditionellt säger man dock 9 essentiella och 11 icke-essentiella. Alla totalt 20 aminosyror är nödvändiga för proteinsyntes (uppbyggnad av proteiner för muskler, enzymer m.m) men de essentiella måste alltså tillföras via kost. De icke-essentiella aminosyrorna kan kroppen tillverka utifrån de essentiella aminosyrorna med hjälp av vitaminer och mineraler. Kött, ägg, fisk, skaldjur, fågel är bra fullvärdiga proteiner. Även om exempelvis linser och bönor innehåller alla essentiella aminosyror så har de så kallade begränsande aminosyror (ofta lysin och metionin) vilket innebär att dessa kommer att begränsa hur mycket av övriga aminosyror som kan användas i proteinsyntesen. Exempelvis har vetemjöl ett så kallat proteinpoäng som är 44 vilket innebär att vetemjöl innehåller 44 enheter av aminosyran lysin i förhållande till ett referensindex om 100. Det innebär förenklat att även om vetemjöl har mycket av övriga aminosyror kommer de inte att kunna användas i proteinsyntesen eftersom lysin endast finns i 44 % relativt sett. Allt över 100 är bra och alla animaliska livsmedel har värden över 100 för alla essentiella aminosyror. Det räcker alltså inte bara att se till att alla aminosyror finns i ett livsmedel; man måste även ta hänsyn till den begränsande aminosyran. Dock är det enda du behöver tänka på att dina proteinkällor bör vara animaliska (inte charkuterier) så får du i dig bra proteiner med bra proteinpoäng.
** På grund av kraven på GMO-frihet kommer all soja till boskapsuppfödning i Sverige från Brasilien. Regnskog och Cerrado, som är en mycket artrik vegetationstyp, skövlas eller bränns för att ge plats åt sojaodlingar. Detta släpper ut stora mängder koldioxid när träd och andra växter försvinner som förut har fungerat som kolsänkor. Skövling och bränning av mark som ska användas till beten eller sojaodlingar bidrar till störst andel till växthuseffekten av djurproduktionen i världen (Castel et al., 2007). Dessutom utarmas marken, mullhalten minskar och djur- och växtarter försvinner. Stora mängder bekämpningsmedel används dessutom för att odla soja. Marken utarmas till slut för mycket för att soja ska kunna odlas där mer och odlaren måste bereda ny mark för växtodling (Javiera Rulli, 2007). Sedan måste sojan transporteras till Europa med oceanfartyg vilket kräver energi. Transporterna av soja från Brasilien till Europa ger upphov till utsläpp av 32 000 ton koldioxid per år (Castel et al., 2007).
Leave a Reply